En liten misslyckad attack.

ååh. Denna morgon jag bliva vaknad av ett förälderligt telefonsamtal. Hade ungefär ingen aning om vad som försegick, och fick först vid 4-tiden på eftermiddagen en liten "minnesflash" om en bil och en mamma som sa att jag lät arg och en pappa och ett Italien.
You guys! : ) Ni fårla' ringa efter 9-snåret.
Gick upp, pluggat hela dagen. Var på en lektion om Chiles produktion av "Salitre" (Nitrater), var på nationalbiblioteket och tittade på affisher. It was niice.
Så tog jag mig hem, läste lite till, ångkokade en bit lax! (my new best friend; Julios ångkokare. It is lovely). Så kom Kristof hem, och vi hängde en skvätt. Y este pasó:
Var en maaassa ljud ute på gatan, åkahemfrån-jobbet-trafiken vid 6-snåret. Så höll de på och tutade och gjorde en massa otrevliga ljud utanför vårat fönster. Så Kristof fick ett ryck, och vi fyllde två kondomer med en massa massa vatten, gick in i Mauricius rum och började ondskefullt pricka in de bilar vi skulle kasta på..
Kände redan vid "fylla kondomerna med vatten"-stadiet att El Señor skulle straffpeta i den här gärningen.
Så stod vi där, och Kristof kastade slutligen iväg sin bomb på en buss.. så ville vi liksom se hur det gick, och jag trampade lite för hårt på skrivbordsskivan i gips (jaa ja, det var MÖRKT, annars hade jag insett att gips inte vill stås på). I ungefär samma ögonblick som vattenbomben slog i marken bredvid bussen (och skvätte ner en gammal tant) - föll jag, skrivbordet och Kristof ihop i en liten okristlig hög tillsammans med pennor, glödlampor, viktiga papper - toppat med resultatet av en explosion den LITER vatten som jag inte iddts kasta iväg. .

Fick panikstäda och pilla ihop allting. Vad skulle vi säga till Marre? "Ähem,jo, había un ruido muy fuerte afuera de tu ventana.. y queríamos tirar unos condónes con aqua a los coches..y... y.."
-Titta så fint det blev. SKrivbordet var ca. en halvmeter längre innan lilla incidenten.
Kristof tog sin tillflykt till nya pojkvännen, och har inte återvänt än..
Jag skrev ihop ett litet erkännandemanifest, som jag (med skamlig och skyldig uppsyn) läste upp för Mauricio vid hans hemkomst. Men det var helt lugnt.

Nu ska jag soova. Imorgon har jag egeentligen två lektioner, men det är allmän arbetarstrejk och förmodligen omöjligt att ta sig till Universitetet. Vamos a ver.

Ring igen mamma och pappa! : )
KRAMAR

Gud ser allt och är inte sen till handling.